Spelrecension nummer ett.

Hallu. Rivfader här!

Som äkta nördar så ska vi börja recensera spel; och jag börjar med ett riktigt gammalt:

HARRY POTTER OCH HEMLIGHETERNAS KAMMARE.

Svenskdubbat, begagnat och klassiskt "3D-ÄVENTYR" till Playstation 2. Dataspelsversionen spelade jag när jag var liten; den är HELT annorlunda. PS2-versionen känns kortare. Eller så var jag bara sämre på att spela när jag var ett trollbarn.

Jag tror att Gamecube och Xbox-versionerna är ungefär likadana som den här men är inte riktigt säker.

Handling: Vad spelet handlar om är rätt självklart; Harry Potter åker till Hogwarts, löser MYSTERIET MED HEMLIGHETERNAS KAMMARE och vinner pokaler med sin ginger-kompis Ron och plugghästen Hermione. Hurra!

Av någon anledning måste Harry göra allt jobb. ALLT. Han slickar röv som aldrig förr; hämtar Ginnys borttappade saker, snor böcker i biblioteket åt Hermione och räddar Neville som fastnat bakom ett draperi. (.....)

Det är bara att inse det, Harry... dina vänner utnyttjar dig.

Dessutom spenderar man en stor del av spelet med att springa runt i lärarnas Saw-inspirerade gångar där de "lär ut trollkonster"..... yeah right. Ska Harry bli trollkarl måste han dö ett antal gånger på kuppen. Onda lärare....

Dialog: Hemsk. Jag menar det; HEMSK. Ron är nog den som står för de flesta dialog-failsen.....

"ÅH JAG ÄR SÅ TRÖTT, JAG GÅR OCH LÄGGER MIG. *solen skiner och fåglarna kvittrar*"

Eller varför inte...

"ÅH NEJ TÅGET GICK FÖR FEM MINUTER SEDAN! *....alla borde ha missat tåget då? Draco pratade med er för en halv minut sen? Missade inte han också tåget då?*"

Och sen är han helt LOL VI TAR DEN FLYGANDE BILEN BRB SJÄLVMORD. Varför, Ron, varför?!

......det är skitkul i alla fall. Så dåligt att det blir bra. Helt jävla underbart med alla plotholesen också. Dobby är inte med och basiliskens tand FALLER HELT SLUMPMÄSSIGT RAKT PÅ DAGBOKEN. Kärlek.

Gubben-i-lådan-effekt: EXTREM. Varje gång en prefekt upptäcker en så skriker de "HALLÅ DÄR!!", får en att hoppa fem meter upp i luften och kastar någon besvärjelse på en som får en att veva runt med armarna som en idiot. Sen drar de av elevhemspoäng. AAAAAAAAAAAAAARGH.

Framkallar ilska?: HERREGUD JA. När man förlorar en bossfight händer det ofta något riktigt irriterande. Till exempel när man slåss mot Crabbe och Goyle står Malfoy och SKRATTAR FALSKT när man förlorar. Jag bet i min kontroll. Helt allvarligt.

Kontroller: Helt okej för att vara ärlig. Harry älskar dock att hoppa ner för stup när man INTE VILL DET. Om man dessutom är såpass van vid spel som Assassin's creed som jag är så trycker man automatiskt på X när man hänger och dinglar från en bergsklippa..... i Harry Potter ramlar man ner om man trycker ner den knappen. FFFFFFFFFFFFU-

Att spela quidditch är också otroligt irriterande. Vande mig aldrig vid de kontrollerna.

Längd: Som sagt så känns det mycket kortare än dataspelsversionen av spelet. Jag vet faktiskt inte om det bara är jag!

Rätt kort var det i alla fall.

Grafik: Bra för att vara såpass gammalt och dessutom till PS2.

Röster och musik: Helt jävla underbara svenska röster. Harry låter som om han är den manliga, misslyckade hjälten från en Pixar-film och Draco har det värsta skrattet någonsin. Musiken skiter jag i; nostalgisk dock. Rösterna vinner internet.

Vill du garva åt att se EA games våldta Harry Potter och dess story; köp spelet. Du kommer att garva. Och bli frustrerad av Malfoys kaxiga skratt. Och förmodligen ha väldigt kul samtidigt. Det är så dåligt att det blir awesome, jag älskar det här spelet. Köp det begagnat i någon spelaffär; det finns lite överallt, du får det ofta för kring hundra spänn.

Orkar inte läsa igenom allt för att jag är en superbög. Finns det fel så, öh, finns det fel.

//Rivfader